Efter en lång, solig och isande kall promenad vid havet kryper jag upp i soffhörnet med Bea Uusmas ”Expeditionen Min kärlekshistoria”. Och Beas kärlek till berättelsen går inte att ta miste på, vilket språk och vilken närhet. Men den verkliga kärlekshistorien är den mellan Nils och Anna. Nils Strindberg var 24 år när han gav sig iväg på expeditionen och lämnade då sin Anna Charlier som han var nyförlovad med. Nils brev till Anna visar hur hoppfull han var att snart få se henne igen. Men de visar också sorgen över att det inte blev som de planerat med expeditionen – att hon fick vänta längre på honom.
Många människoöden
Trots att jag besökte Grenna museum och utställningen om Andréexpeditionen i höstas och har allt ganska färskt i minnet ser jag nytt med Beas ögon. Det finns så många människor runt omkring dessa tre män som gav sig ut på sitt livs resa – så många människor berördes på olika sätt. Och under så lång tid. Och än idag. Längtan när de inte kom tillbaka, frågor om vad som hänt dem och hoppet om att hitta dem. När deras läger till sist hittades av en slump på Vitön efter 33 år fick vi många svar men frågorna blev ännu fler. Allt eftersom tiden går och tekniken utvecklas finns det nu möjlighet att söka svar på frågor vi inte tidigare haft. Och Bea Uusmas fortsätter att söka svaren på vad som hände de tre männen i expeditionen. Hon nöjer sig inte med de teorier som redan lagts fram utan söker vidare.
Två hjärtan i samma grav
Anna Charlier väntade länge på sin Nils men gifte sig senare. När hon dog 78 år gammal hade hon en önskan och den uppfylldes. Hennes kropp är begravd bredvid maken i England men hennes hjärta skars ut, brändes och ligger nu tillsammans med kvarlevorna av Nils Strindberg i en grav på Norra Kyrkogården i Stockholm.
Tack för att jag får låna boken Birgitta Nordenskjöld!