Jag sminkar mig och drar min mjukaste klänning över huvudet. Med fårskinnstofflorna på sätter jag mig i min lektörsläsningsfåtölj. Nu har jag flera timmar framför mig med ett manus som en modig författare skickat till mig.
Ja, för det krävs verkligen mod för att lämna ifrån sig sitt manus efter kanske år av skrivande, funderande, redigerande och ofta vånda. Många författare känner säkert att självförtroendet sviker ibland. Duger detta verkligen? Är det tillräckligt bra? Det är så klart bara författaren som har svaren. Som måste ha tillit till sin text och tro på den. Men författaren som lämnar sin text till mig som lektör måste också vara beredd att ta emot och värdera responsen och arbeta vidare med sitt manus. Och det är modigt.
Mitt jobb som lektör är att se texten med andra ögon. Att lyfta och förädla, peka på möjligheter och väcka tankar och frågor hos författaren. Att flyga över med helikopterblick men också dyka ner i struktur och dramaturgi, språk, tempus och perspektiv. Och kanske framför allt – hitta de där logiska luckorna som är så tråkiga när läsaren upptäcker dem.
Det är verkligen en förmån att få arbeta med en text som en författare lagt så mycket tid och tanke på. Och varje gång ett manus som jag varit inblandad i på något sätt finns i bokhandeln känner jag mig så stolt. Inte för min egen del egentligen utan jag känner stolthet över författaren som haft tålamodet och tron på sig själv och sitt manus. Och orken att fullfölja arbetet.
Förra våren hade jag förmånen att i min utbildning få lektörsläsa Lina Areklews Ur askan. Ett riktigt bra manus med många förvecklingar, mord och kärlekshistorier. Fantastiska karaktärer och miljöer och framför allt en spännande story. För några veckor sedan lanserades Ur askan på Strawberry förlag.
Om du bara ska ta med en enda bok till stranden i sommar så tycker du ska välja Ur askan av Lina Areklev.
Läs mer om Ur askan och beställ ditt eget ex! Eller gå in på Storytel och lyssna!