Hoppa till innehåll

Flerdimensionella karaktärer skapar dynamik

  • av

Vad är det egentligen som fångar mitt intresse när jag läser en bok? Varför vill jag läsa vidare? Det finns inte ett enkelt svar på den frågan och jag tror att vi alla har olika svar. Storyn svarar någon, språket och stilen svarar en annan och ytterligare en svarar kanske miljöerna. Det vi alla kan vara överens om är att flera olika delar spelar roll för att vi ska bli engagerade och läsa vidare. En av delarna är karaktärerna. Det kan finnas en eller flera huvudkaraktärer och ofta flera bikaraktärer. Det kan vara människor eller djur, zombies eller varulvar men det gemensamma är att de måste beröra mig.

En stor utmaning för författaren är därför att skapa karaktärer som väcker känslor hos läsaren. Det kan vara sympati, empati, nyfikenhet, misstänksamhet eller kanske ilska och avsky. Både positiva och negativa känslor hos läsaren berör och engagerar.

När jag lektörsläser manus kan jag ibland uppleva att karaktärerna saknar djup och dimensioner. Jag vill veta mer om dem, hur de är, ser ut, deras behov och bakgrund. Ibland kan det vara för många karaktärer i berättelsen och det kan vara svårt att skilja dem åt eftersom de talar med samma röst och har liknande attribut, eller inga unika attribut alls. Karaktärerna blir ytliga och platta och det gör i sin tur att jag som läsare inte blir engagerad i dem eller känner igen mig.

Flerdimensionella karaktärer skapar dynamik. Just därför att det är så vi människor är. Vi har olika drivkrafter och olika roller i olika sammanhang. Vissa av oss är lätta att läsa av, andra är helt omöjliga att förstå sig på. Det är det unika i varje människa som berör oss och engagerar oss. När vi läser en bok vill vi känna något. Är karaktärerna platta är det lätt att vi tappar intresset för hela texten eller boken. 

Ett bra sätt för att få läsaren att komma ihåg karaktärerna i en berättelse är att ge dem specifika attribut. Något som är lätt att komma ihåg när karaktären dyker upp igen senare i berättelsen. Författaren Åsa Larsson har bland annat en bikaraktär i sina böcker som kallas Sivving. Bakgrunden är att han läste till civilingenjör i Stockholm när han var ung. När han sedan kom tillbaka till den lilla hembyn i norra Sverige var det ingen som visste vad en civilingenjör gjorde så han fick heta Sivving. Ett exempel på en fyndig bakgrundshistoria som läsaren kommer ihåg. 

För författaren gäller det att se sig omkring och fånga personligheter som kan finnas med i det framtida manuset. Att skapa och lära känna sina karaktärer tar tid och måste få ta tid. När författaren är trygg i hur karaktärerna fungerar och reagerar i olika situationer blir de trovärdiga. Och då blir det lättare att skriva scener där karaktärerna är med.

Det är också viktigt att tänka på att alla vi människor har egenskaper som kan tolkas på olika sätt i olika situationer. En person som har stort självförtroende och framåtanda kan upplevas som arrogant och hänsynslös. En annan kan vara försiktig och reserverad och kan då upplevas som misstänksam, kall och oengagerad. En person som är hjälpsam kan upplevas kvävande för den som inte bett om hjälp. Och en person som är samarbetsvillig och förändringsbenägen kan i vissa fall vara den som blir beskylld för att vara velig, planlös, ombytlig och i behov av andras hjälp. En person som är flexibel blir ibland inkonsekvent medan en som är övertygande kan bli allt för påstridig och jobbig för omgivningen. Ja, den här listan kan göras hur lång som helst som du förstår.

Se dig nu omkring och upplev alla människor du möter. Försök att identifiera deras unika egenskaper och attribut. Och när du läser en bok nästa gång – fundera lite extra på vad det var i just den boken som engagerade och berörde dig.